Det är lätt hänt då en bild tas att kameran inte hålls perfekt vertikalt, vilket resulterar i en bild där saker är vridna i en vinkel. I GIMP är sättet att fixa detta att använda verktyget Rotera. Aktivera detta genom att klicka på dess ikon i verktygslådan, eller genom att trycka Skift+R då du är inuti bilden. Se till att Verktygsalternativ är synligt, och se högst upp för ”Transformera:” till att den vänstra knappen (”Transformera lager”) är vald. Om du sedan klickar med musen inuti bilden och drar den kommer bilden roteras medan du drar. När bilden ser rätt ut, klicka på Rotera eller tryck Retur, så kommer bilden roteras.

Faktum är att det inte är så lätt att få saker rätt med denna metod: ofta kommer du märka att saker blivit bättre men inte riktigt perfekt. En lösning är att rotera lite mera, men det finns en nackdel med det arbetssättet. Varje gång du roterar en bild så blir bilden oundvikligen lite mer oskarp, detta eftersom de roterade bildpunkterna inte exakt överlappar de ursprungliga bildpunkterna. För en ensam rotation så är mängden oskärpa rätt liten, men två rotationer orsakar dubbelt så mycket oskärpa som en, och det finns ingen orsak att göra saker oskarpare än du behöver. En bättre lösning är att ångra rotationen och sedan göra en till där vinkeln justeras.

Lyckligtvis tillhandahåller GIMP ett annat sätt att göra det som är betydligt enklare att använda: i verktygsalternativen för Rotera kan du för Riktning välja ”Korrektiv (bakåt)”. När du gör detta så kan du i stället för att rotera bilden för att kompensera för felet, rotera dess ram så att den radar upp med felet. Om detta verkar förvirrande, pröva så kommer du se att det är ganska okomplicerat.

Efter att du roterat en bild kommer det vara otrevliga triangulära ”hål” i hörnen. Ett sätt att fixa dem är att skapa en bakgrund som fyller hålen med någon diskret eller neutral färg, men oftare är en bättre lösning att beskära bilden. Ju större rotation, desto mer beskärning behövs, så bäst är att få kameran så plan som möjligt när du tar bilden till att börja med.

När du tar en bild med en digitalkamera så har du viss kontroll över vad som kommer med i bilden, men ofta inte så mycket som du skulle vilja: resultatet är bilder som skulle ha nytta av att trimmas. Utöver detta är det ofta möjligt att förbättra en bilds intryck genom att beskära den så att de viktigaste elementen är placerade på nyckelpunkter. En tumregel, inte något att alltid följa, men bra att ha i åtanke, är ”tredjedelsregeln”, som säger att maximalt intryck erhålls genom att placera intressecentrum en tredjedel längs bilden, både på bredden och på höjden.

För att beskära en bild, aktivera verktyget Beskär i verktygslådan, eller genom att trycka Skift+C då du är inuti bilden. Då verktyget är aktivt kommer att klicka och dra ta fram en beskärningsrektangel. När allt är perfekt, tryck på Retur. Observera: om Ta bort beskurna bildpunkter i verktygsalternativen för Beskär är inaktiverat så kommer den beskurna delen inte tas bort från bilden, endast det synliga bildområdet kommer justeras.

Trots sofistikerade system för exponeringskontroll så blir bilder som tas med digitalkameror ofta över- eller underexponerade, eller kommer med färgstick på grund av brister i belysning. GIMP ger dig en mängd verktyg för att korrigera färger i en bild, från automatiska verktyg som körs med ett enkelt knapptryck till mycket sofistikerade verktyg som ger dig många kontrollparametrar. Vi kommer börja med de enklaste.

GIMP ger dig flera automatiska färgkorrigeringsverktyg. Tyvärr ger de dig vanligen inte riktigt de resultat som du söker, men de tar bara ett ögonblick att testa, och om inget annat så ger de dig i alla fall en idé om några av möjligheterna som bor i bilden. Förutom ”Automatiska nivåer” så kan du hitta dessa verktyg genom att följa menysökvägen Färger → Auto i huvudmenyn.

Här är de, tillsammans med några ord om varje verktyg:

Dessa är de automatiska färgjusteringarna: om du upptäcker att ingen av dem riktigt gör jobbet åt dig så är det dags att testa ett av de interaktiva färgverktygen. Alla dessa, utom ett, kan kommas åt genom Färger → Auto i huvudmenyn.

Det enklaste verktyget att använda är verktyget Ljusstyrka-Kontrast. Det är också det minst kraftfulla, men i många fall gör det allt som du behöver. Detta verktyg är ofta användbart för bilder som är över- eller underexponerade. Det är inte användbart för att korrigera färgstick. Verktyget ger dig två skjutreglage att justera, för ”Ljusstyrka” och ”Kontrast”. Om du har alternativet ”Förhandsvisning” ikryssat (och det bör du absolut ha), så kommer du se alla justeringar som du gör reflekteras i bilden. Tryck när du är nöjd med resultaten på OK för att de ska ha effekt. Om du inte kan få några resultat du är nöjd med trycker du Avbryt så kommer bilden återgå till sitt föregående tillstånd.

Ett mer sofistikerat, och bara något svårare, sätt att korrigera exponeringsproblem är att använda verktyget Nivåer. Dialogrutan för detta verktyg ser väldigt komplicerad ut, men för den grundläggande användning vi har i åtanke här så är den enda delen du behöver hantera området ”Inmatningsnivåer”, specifikt de tre triangulära skjutreglagen som visas under histogrammet. Vi hänvisar dig till hjälpen för verktyget Nivåer för instruktioner, men det enklaste sättet att lära sig hur det används är genom att experimentera genom att flytta runt de tre skjutreglagen och se hur bilden påverkas. (Se till att ”Förhandsvisning” är ikryssat längst ner i dialogrutan.)

Ett väldigt kraftfullt sätt att korrigera exponeringsproblem är att använda verktyget Kurvor. Detta verktyg låter dig klicka och dra kontrollpunkter på en kurva för att skapa en funktion som mappar ljusstyrkenivåer för indata till ljusstyrkenivåer för utdata. Verktyget Kurvor kan upprepa alla effekter som du kan åstadkomma med Ljusstyrka-Kontrast eller verktyget Nivåer, så det är kraftfullare än alla dem. Igen hänvisar vi dig till hjälpen för verktyget Kurvor för detaljerade instruktioner, men det enklaste sättet att lära sig hur det används är genom att experimentera.

Det mest kraftfulla sättet att justera ljusstyrka och kontrast i en bild, för användare som är mer av GIMP-experter, är att skapa ett nytt lager ovanpå det du arbetar med, och sedan i lagerdialogen ställa in Läge för det övre lagret till ”Multiplicera”. Det nya lagret tjänar sedan som ett ”förstärkningskontroll”-lager för det nya lagret under det, med vitt som ger maximal förstärkning och svart som ger noll förstärkning. Genom att måla på det nya lagret kan du därmed selektivt justera förstärkningen för varje område i bilden, vilket ger dig väldigt finmaskig kontroll. Du bör endast pröva att måla med mjuka gradienter, för snabba ändringar i förstärkning kommer ge onaturliga kanter i resultatet. Måla endast med grånyanser, inte färger, om du inte vill orsaka färgskiftningar i bilden.

”Multiplicera” är faktiskt inte det enda läget som är användbart för förstärkningskontroll. ”Multiplicera” kan bara förmörka delar av en bild, aldrig göra dem ljusare, så det är endast användbart när några delar av en bild är överexponerade. Att använda läget ”Dividera” har motsatt effekt: det kan göra områden i en bild ljusare, men inte förmörka dem. Här är ett trick som ofta är användbart för att dra ut mesta möjliga detalj över alla områden i en bild:

Utöver ”Multiplicera” och ”Dividera” kan du emellanåt få användbara effekter med andra lägen för lagerkombination, såsom ”Skugga”, ”Efterbelys” eller ”Mjukt ljus”. Det är dock alltför lätt att, då du väl börja leka med dessa saker, titta bort från datorn och plötsligt inse att du just ägnat en timme åt att ändra parametrar. Se upp: ju fler alternativ du har, desto svårare blir det att ta ett beslut.

Enligt vår erfarenhet så är det om din bild har ett färgstick — för mycket rött, för mycket blått o.s.v. — enklast att korrigera detta genom att använda verktyget Nivåer, och justera nivåerna individuellt på de röda, gröna och blå kanalerna. Om detta inte fungerar för dig kan det vara värt att försöka med verktygen Färgbalans eller Kurvor, men dessa är mycket svårare att använda effektivt. (De är dock väldigt bra för att skapa vissa typer av specialeffekter.)

Ibland är det svårt att säga om du har justerat färger lämpligt. En bra, objektiv teknik är att hitta en punkt i bilden som du vet borde vara antingen vit eller en grånyans. Aktivera verktyget Färgväljare (pipettsymbolen i verktygslådan), och Skift-klicka på förut nämnda punkt: detta tar fram dialogrutan Färgväljare. Om färgerna är korrekt justerade bör de röda, grön och blå komponenterna för den rapporterade färgen alla vara lika. Om inte bör du se vilken sorts justering du behöver göra. Denna teknik möjliggör, när den används väl, till och med för färgblinda personer att färgkorrigera en bild.

Om din bild ser urtvättad ut — vilket lätt kan hända när du tar bilder i starkt ljus — försök med verktyget Nyans-Mättnad, vilket ger dig tre skjutreglage att manipulera, för Nyans, Ljusstyrka och Mättnad. Att höja mättnaden kommer troligen få bilden att se bättre ut. I vissa fall är det användbart att justera ljusstyrkan samtidigt. ( ”Ljusstyrka” (Lightness) här liknar ”Ljusstyrka” (Brightness) i verktyget Ljusstyrka-Kontrast, förutom att de formas från olika kombinationer av de röda, gröna och blå kanalerna.) Verktyget Nyans-Mättnad ger dig alternativet att justera begränsade underintervall av färger (med knapparna högst upp i dialogrutan), men om du vill ha färger som ser naturliga ut bör du i de flesta fall undvika att göra detta.

När du tar bilder i dåliga ljusförhållanden har du ibland det omvända problemet: för mycket mättnad. Även i detta fall är verktyget Nyans-Mättnad bra att använda, men genom att du minskar mättnaden i stället för att öka den.

Om fokus på kameran inte är perfekt inställt, eller om kameran rör sig då bilden tas, blir resultatet en oskarp bild. Om det finns mycket oskärpa så kommer du troligen inte kunna göra så mycket åt det med någon teknik, men om det bara finns en måttlig mängd så borde du kunna förbättra bilden.

Den allmänt mest användbara tekniken för att göra en suddig bild skarpare kallas Gör skarpare (Oskarp mask). Trots det ganska förvirrande namnet, vilket kommer från dess ursprung som en teknik som används av filmframkallare, så är dess resultat att göra bilden skarpare, inte ”oskarp”. Det är en insticksmodul, och du kan komma åt den genom Filter → Förbättra → Gör skarpare (Oskarp mask)… i huvudmenyn. Det finns två parametrar, ”Radie” och ”Mängd”. Standardvärdena fungerar ofta rätt bra, så pröva med dem först. Att öka antingen radien eller mängden ökar styrkan på effekten. Gå dock inte för långt: om du gör den oskarpa masken för stark så kommer den förstärka brus i bilden samt även ge upphov till synliga artefakter där det finns skarpa kanter.

I några situationer kan du få användbara resultat genom att selektivt göra specifika delar av en bild skarpare med verktyget Oskärpa/Skärpa från verktygslådan, i läget ”Gör skarpare”. Detta låter dig öka skärpan i områden genom att måla över dem med valfri pensel. Du bör dock vara återhållsam med detta, annars kommer resultaten inte se speciellt naturliga ut: ”Gör skarpare” ökar den synbara skärpan hos kanter i bilden, men förstärker också brus.

När du tar bilder i svag belysning eller med en väldigt snabb exponeringstid, så får kameran inte tillräckliga data för att göra bra uppskattningar om den sanna färgen vid varje bildpunkt, och följaktligen ser den resulterande bilden kornig ut. Du kan ”jämna ut” kornigheten genom att göra bilden mer oskarp, men då kommer du också förlora skärpa. Det finns några tillvägagångssätt som kan ge bättre resultat. Bäst är troligen, om kornigheten inte är alltför dålig, att använda filtret som kallas Selektiv gaussisk oskärpa, och sätta oskärperadie till 1 eller 2 bildpunkter. Det andra sättet är att använda filtret Damm och repor. Detta har en trevlig förhandsvisning, så du kan leka med inställningarna och försöka hitta några som ger bra resultat. När kornigheten är väldigt dålig är det dock ofta väldigt svårt att fixa utom med heroiska insatser (det vill säga retuschera med målarverktyg).

Emellanåt har du det motsatta problemet: en bild är för skarp. Lösningen är att göra den lite oskarp: lyckligtvis är det mycket enklare att göra en bild oskarp än att göra den skarpare. Eftersom du troligen inte vill göra den så mycket oskarp, så är den enklaste metoden att använda ett av ”Oskärpa”-filtren, som koms åt genom Filter → Oskärpa från huvudmenyn. Detta kommer göra bildens fokus lite mjukare. Om du vill mjuka upp den mera upprepar du bara till du får resultatet du önskar.

Ett bra verktyg för att ta bort damm och andra typer av linsskräp är filtret Damm och repor som kan kommas åt genom Filter → Förbättra → Damm och repor… från huvudmenyn. Mycket viktigt: för att använda detta filter effektivt måste du börja med att göra en liten markering som innehåller artefakten och ett litet område runt den. Markeringen måste vara liten nog så att artefaktbildpunkterna är statistiskt åtskiljbara från de andra bildpunkterna i markeringen. Om du försöker köra Damm och repor på hela bilden kommer du nästan aldrig få något användbart. Aktivera när du har skapat en rimlig markering Damm och repor, och se förhandsvisningen medan du justerar parametrarna. Om du har tur kommer du kunna hitta en inställning som tar bort skräpet medan den påverkar området runt det minimalt. Ju mer skräpet sticker ut från området omkring det, desto bättre kommer dina resultat troligen bli. Om det inte fungerar för dig kan det vara värt att avbryta filtret, skapa en annan markering, och sedan försöka igen.

Om du har mer än en artefakt i bilden så är det nödvändigt att använda ”Damm och repor” på var och en av dem individuellt.

Den mest användbara metoden för att ta bort oönskat ”oväsen” från en bild är verktyget Klona , vilket låter dig måla över en del av en bild med bildpunktsdata taget från en annan del (eller till och med från en annan bild). Tricket för att använda kloningsverktyget effektivt är att kunna hitta en annan del av bilden som kan användas för att ”kopiera över” den oönskade delen: om området runt det oönskade objektet skiljer sig mycket från resten av bilden så kommer du lyckas dåligt. Om du exempelvis har en underbar strandscen, med en otäck människa som går över stranden som du skulle vilja teleportera bort, så kommer du troligen kunna hitta en tom del av stranden som liknar delen personen går över, och använda den för att klona över hen. Det är häpnadsväckande hur naturliga resultaten kan se ut när denna teknik fungerar bra.

Konsultera hjälpen för verktyget Klona för mer detaljerade instruktioner. Kloning är lika mycket en konstform som en vetenskap, och ju mer du tränar på den, desto bättre kommer du att bli. I början kan det verka omöjligt att producera något annat än fula blaffor, men envishet kommer att löna sig.

Ett annat verktyg som ser ut väldigt mycket som kloningsverktyget, men smartare, är läkningsverktyget som också tar området runt målet i beaktande vid kloning. Typisk användning är borttagning av rynkor och andra mindre fel i bilder.

I vissa fall kan du få bra resultat genom att helt enkelt klippa ut det störande objektet från bilden, och sedan använda en insticksmodul som heter ”Resynthesizer” för att fylla i tomrummet. Denna insticksmodul är inte inkluderad i det egentliga GIMP, men det kan hämtas från författarens webbplats [PLUGIN-RESYNTH]. Som med många saker, kan det variera hur bra den fungerar för dig.

När du tar en bild med blixt på någon som tittar direkt mot kameran kan ögats iris reflektera blixtens ljus tillbaka mot kameran på ett sådant sätt att ögat verkar klarrött: denna effekt kallas ”röda ögon”, och ser väldigt bisarrt ut. Många moderna kameror har speciella blixtlägen som minimerar röda ögon, men de fungerar bara om du använder dem, och även då så fungerar de inte alltid perfekt. Intressant nog så inträffar samma effekt med djur, men ögonen kan visas som andra färger, exempelvis grönt.

GIMP tillhandahåller ett speciellt filter för att ta bort röda ögon. Gör en markering med ett av markeringsverktygen för den röda delen av ögat och välj sedan filtret ”Borttagning av röda ögon”. Du kan behöva pilla lite med skjutreglaget för tröskelvärde för att få rätt färg.

Vilket filformat ska du använda för att spara resultatet av ditt arbete, och bör du ändra storlek på det? Svaren beror på vad du avser använda bilden till.

Se avsnittet Filformat för mer information.

Du skriver ut foton från huvudmenyn genom Arkiv → Skriv ut…. Det är dock väldigt användbart att ha några grundläggande koncept i åtanke för att förhindra några otrevliga överraskning då du tittar på resultatet, eller för att fixa dem om de inträffar. Du måste alltid komma ihåg:

Gå därför innan du gör någon utskrift till Bild → Utskriftsstorlek… och välj en lämplig utmatningsstorlek i rutan ”Utskriftsstorlek” genom att justera antingen storlekar eller upplösning. Symbolen visar att de båda värdena är länkade. Du kan skilja X- och Y-upplösningarna åt genom att klicka på den knappen, men det är riskabelt. Endast vissa skrivare stöder att ha olika X- och Y-upplösningar.

Sista rekommendationen: tänk på att kontrollera dina marginaler såväl som centrering. Det vore synd om en för stor marginal skär bort delar av din bild eller om olämplig centrering skadar ditt arbete, särskilt om du använder speciellt fotopapper.

Digital cameras, when you take a picture, add information to your image about the camera settings and the circumstances under which the picture was taken. This so-called metadata is included in most image files in a structured format called EXIF.

GIMP stores all metadata it can handle when loading an image. When exporting your image, you can select which types of metadata you want included. Not all file formats support all types of metadata. For JPEG files, EXIF metadata will be included if enabled in the export dialog. Besides values that directly depend on changes you made to your image (e.g. dimensions) most values will be saved unchanged from when the image was loaded.

You can view the contents of the EXIF, XMP and IPTC metadata, by using the metadata-viewer plug-in. You can access it via Image → Metadata → View Metadata from the main menu.