Bilder är de grundläggande storheterna som GIMP arbetar med. Grovt sagt motsvarar en ”bild” en enstaka fil, som en TIFF- eller JPEG-fil. Du kan också tänka dig att en bild motsvarar ett bildfönster (men det är möjligt att ha flera fönster som visar samma bild). Det är dock inte möjligt för ett fönster att visa mer än en bild, eller för en bild att inte ha något fönster den visas i.

En GIMP-bild kan vara en riktigt komplicerad sak. I stället för att tänka dig den som ett pappersark med en bild på, kan du tänka dig den som en hög med pappersark som kallas för ”lager”. Förutom en hög med lager så kan en GIMP-bild innehålla en markeringsmask samt en uppsättning kanaler och banor. Faktum är att GIMP tillhandahåller en mekanism för att lägga på godtyckliga data till bilden, vilka kallas för ”parasiter”.

Det är i GIMP möjligt att ha många bilder öppna på samma gång. Även om stora bilder kan använda många megabyte minne, så använder GIMP ett sofistikerat blockbaserat minneshanteringssystem som låter GIMP smidigt hantera väldigt stora bilder. Det finns dock begränsningar och att ha mer tillgängligt minne kan förbättra systemets prestanda.

If a simple image can be compared to a single sheet of paper, an image with layers is likened to a sheaf of transparent papers stacked one on top of the other. You can draw on each paper, but still see the content of the other sheets through the transparent areas. You can also move one sheet in relation to the others. Sophisticated GIMP users often deal with images containing many layers, even dozens of them. Layers need not be opaque, and they need not cover the entire extent of an image, so when you look at an image's display, you may see more than just the top layer: you may see elements of many layers. For more info see Introduction to Layers.

Digitalbilder består av ett rutnät med kvadratiska bildpunkter. Varje bild har en storlek som mäts i två dimensioner, som 900 bildpunkter bred och 600 bildpunkter bred. Men bildpunkter har ingen fast storlek i den fysiska världen. För att förbereda en bild för utskrift använder vi ett värde som kallas upplösning, definierat som förhållandet mellan en bilds storlek i bildpunkter och dess fysiska storlek (vanligen i tum) när den skrivs ut på papper. De flesta filformat (men inte alla) kan spara detta värde, vilket uttrycks som ppi — pixels per inch (bildpunkter per tum).

When printing a file, the resolution determines the size the image will have on paper, and as a result, the physical size of the pixels. The same 900×600 pixel image may be printed as a small 3×2" card with barely noticeable pixels—or as a large poster with large, chunky pixels.

Bilder som importeras från kameror och mobilenheter tenderar att ha en upplösning bifogad i filen. Upplösningen är vanligen 72 eller 96ppi. Det är viktigt att inse att denna upplösning är godtycklig och valdes av historiska skäl. Du kan alltid ändra upplösningen med GIMP — detta har ingen effekt på bildens faktiska bildpunkter. Vidare är upplösningsvärdet meningslöst och ignoreras för användning som att visa bilder på nätet, på mobilenheter, på tv eller i videospel — kort sagt all användning som inte är utskrift. I stället visas bilden vanligen så att varje bildpunkt i bilden motsvarar en bildpunkt på skärmen.

En kanal är en ensam komponent av en bildpunkts färg. För en färgad bildpunkt i GIMP är dessa komponenter vanligen röd, grön, blå och ibland transparens (alfa). För en gråskalebild, är de grå och alfa, och för en indexerad färgbild är de indexerad och alfa.

The entire rectangular array of any one of the color components for all of the pixels in an image is also referred to as a Channel. You can see these color channels with the Channels Dialog.

När bilden visas lägger GIMP ihop dessa komponenter för att skapa bildpunktsfärgerna för skärmen, skrivaren eller en annan utmatningsenhet. Vissa utmatningsenheter kan använda andra kanaler än röd, grön och blå. Om de gör det konverteras GIMPs kanaler till de som är lämpliga för enheten när bilden visas.

Kanaler kan vara användbara när du arbetar med en bild som behöver justering i en specifik färg. Om du vill ta bort ”röda ögon” från ett foto skulle du exempelvis kunna arbeta på den röda kanalen.

Du kan se på kanaler som masker vilka tillåter eller begränsar utmatningen av färgen som kanalen representerar. Genom att använda filter på kanalinformationen kan du skapa många varierade och subtila effekter på en bild. Ett enkelt exempel på att använda ett filter på färgkanalerna är filtret Kanalmixer.

Utöver dessa kanaler låter GIMP dig också skapa andra kanaler (eller kanalmasker för att vara mer korrekt), vilka visas längst ner i kanaldialogen. Du kan skapa en Ny kanal eller spara en markering till en kanal (mask). Se ordboksposten om Masker för mer information om kanalmasker.

Often when modifying an image, you only want a part of the image to be affected. The ”selection” mechanism makes this possible. Each image has its own selection, which you normally see as a moving dashed line separating the selected parts from the unselected parts (the so-called ”marching ants”). Actually this is a bit misleading: selection in GIMP is graded, not all-or-nothing, and really the selection is represented by a full-fledged grayscale channel. The dashed line that you normally see is simply a contour line at the 50%-selected level. At any time, though, you can visualize the selection channel in all its glorious detail by toggling the Quick Mask button.

A large component of learning how to use GIMP effectively is acquiring the art of making good selections—selections that contain exactly what you need and nothing more. Because selection-handling is so centrally important, GIMP provides many tools for doing it: an assortment of selection-making tools, a menu of selection operations, and the ability to switch to Quick Mask mode, in which you can treat the selection channel as though it were a color channel, thereby ”painting the selection”. For more information, see also The Selection.

When you make mistakes, you can undo them. Nearly everything you can do to an image is undoable. In fact, you can usually undo a substantial number of the most recent things you did, if you decide that they were misguided. GIMP makes this possible by keeping a history of your actions. This history consumes memory, though, so undoability is not infinite. Some actions use very little undo memory, so that you can do dozens of them before the earliest ones are deleted from this history; other types of actions require massive amounts of undo memory.

You can configure the amount of memory GIMP allows for the undo history of each image, but in any situation, you should always be able to undo at least your 2-3 most recent actions. The most important action that is not undoable is closing an image. For this reason, GIMP asks you to confirm that you really want to close the image if you have made any changes to it. For more information, see also Undoing.

A lot of the things that you do to an image in GIMP are done by GIMP itself. However, GIMP also makes extensive use of ”plug-ins”, which are external programs that interact very closely with GIMP, and are capable of manipulating images and other GIMP objects in very sophisticated ways. Many important plug-ins are bundled with GIMP, but there are also many available by other means. In fact, writing plug-ins (and scripts) is the easiest way for people not on the GIMP development team to add new capabilities to GIMP.

Alla kommandon i filtermenyn, och ett avsevärt antal andra kommandon i andra menyer, är egentligen implementerade som insticksmoduler.

In addition to plug-ins, GIMP can also make use of scripts. Scripts are written in a language called Script-Fu, which is unique to GIMP (for those who care, it is a dialect of the Lisp-like language called Scheme). In the past there was a clear distinction between scripts and plug-ins, but that is disappearing. Depending on which Script-Fu interpreter you use, Scheme scripts can also be installed as plug-ins.